Bergsäventyr!!!

Ellen: mycket har hänt sedan sist. I förrigår (fredag) var jag och Tilde och vandrade i ett berg.
Det var en mödosam stigning, sådär som det är att vandra uppför. Det var fruktansvärt varmt. Vi såg en orm och iakttog den med skräckblandad förtjusning. Den var kanske en meter lång och kolsvart. Vi gick på en fårstig under lummiga träd och stannade ibland för att dricka vatten och titta på utsikten. Vi svettades som grisar - jag skulle gissa att det var mellan 35 och 40 grader.
Väl uppe fanns inga träd men väl taggiga buskar som förde ett brutalt krig mot våra ben. Vi hittade en övergiven bergsby, som blivit tvångsförflyttad av Franco. Ruiner övervuxna av grönska. Vi försökte hitta vägen vidare och irrade runt osäkra på om vi var på rätt väg.
Vi insåg att vi gått knappt en tredjedel av vägen och druckit två tredjedelar av vattnet. Tilde förföll i gnällig förtvivlan medan jag blev hysteriskt gladlynt. Ingenting spelade någon roll, vi skulle aldrig komma hem!!
Till sist började vi röra oss neråt, steg för steg kom vi närmare vårt mål. Sänkningen nedåt var brant på sina ställen, snårig men som alltid var sänkningen lättare än stigningen. Vi såg fåglar och skymtade havet innan vi kom ned till en bilväg.
Bilvägen följde vi hela vägen till de la repeta och vi var framme där fem timmar efter vi börjar vår vandring, kl 9 på kvällen. Vi tog en öl på ett kafé och oj oj oj vad snabbt den slank ner. Har aldrig varit så törstig!!!
Sen hämtade James oss vid tjugo i tio.
Dagen efter mådde vi precis så bra i benen som man kan vänta sig av två klenisar som oss.