Topp spanien

Topp 10 bäst i spanien
1. Spanjorerna - La gente esta muy loca!
2. Galet billig öl
3. Man får äta glass var dag för det är så varmt
4. Prata spanska
5. Galna Fiestor
6. Vacker Natur
7. Varmt hav
8. Maträtter som serveras med tomatsallad och bröd och ost
9. Många män i bar överkropp
10. Man kan festa natten lång

Topp 3 sämst i spanien
1. No tengo cojones por kallvatten i alla duschar
2. Alla är muskliga och har slät hy och alltid välrakade ben och jag är ofräsch, stubbig och har ofta gårdagens smink
3. har inga fler dåliga saker att lägga till på listan.

Ytterligare en summering

Ellen: I onsdags tittade vi på firefly nästan hela dagen, förutom på morgonen när vi vaktade får. Det var enkelt: de vandrade runt i en och en halv timme innan de lunkade in i hagen igen och vi kunde slappna av. Vi tvättade hundarna med lusdödande medel och badade lite. Sen firefly.

I torsdags jobbade vi inte utan besteg samma berg som vi bestigit innan fast denna gången besteg vi alla toppar. vi vandrade från topp till topp. Hela vandringen tog sex timmar. Vi gjorde den tillsammans med de tyska wwoofer flickorna som var superpepp. På vägen ned började det åska så vi skyndade. Tilde gick längst fram och blev nervös var gång det åskade och ökade då takten så till sist halvsprang vi. Innan vi nått De La Repeta hade det hunnit regna oss genomblöta tyvärr. Väl i stan var vi badpepp så miriam och jag badade. I bara underkläder ; skandalöst! Tilde informerade oss om att det är dåligt att bada när det åskar och då fick vi bråttom upp.

I fredags satte vi upp staket till fåren. Sedan träffade vi James vän John dom hade med sig två wwoofer pågar, en från USA och en från England. De tog med oss på bulltaunt, vilket görs i en hembygd arena; man släpper ut en tjur i arenan och sen får vem som helst springa in och låta sig bli jagad av den livsfarliga, aggressiva tjuren. Det var superläskigt men en sjuk adrenalinkick. Los espanoles estan loca!
Det är festival i Santa barbara och det är därför det händer vilda saker.

Idag gick vi upp 6 för att gå på tjurrusning; de släppte lös en tjur med två rep som vem som helst fick hålla i och sedan fick den springa Lös i byn. Ni fattar inte paniken! Adrenalinet! Det var så sjukt fett. Först sprang panikslagna, euforiska människor, sedan kom den vansinniga tjuren, sedan ännu fler människor som jagade tjuren (alltså verkligen supermånga!) och sen kom ambulansen ifall någon skulle bli skadad. Vi köpte spansk frukost (en fårkorv, en blodkorv, tre bitar bröd, galet god aioli och öl) och åt.
Efter det har vi jobbat i några timmar med att sätta upp staket. Vi åkte till stranden, badade i havet och solade. Ingen av oss har blivit bränd men väl bruna! Havet är crazy varmt här. Man vill aldrig stiga upp.
I kväll ska vi äta lasange med vitlöksbröd: cathy är verkligen en fantastisk kock, hon lagar bara supergod mat. Sen ska vi titta på fyrverkerier ikväll.

Det är snart slut på vår vistelse hos James och Cathy och vi vill inte lämna dem. Vi vill stanna för all tid. Vi har lärt oss så himla mycket, haft så kul och upplevt sjukt spännande saker. J och C är de trevligaste, roligaste och fantastiskaste människorna vi mött. Vi hoppas verkligen vi kommer hit igen någon dag.

Ägg och salt

Påskmiddagen känns som igår. Livet i Skåne som en underlig mellanpassage. Jag saknar er kollektivet! Läser här på bloggen om livet i Spanien, men inte alltför noga för att undfly den stora avundsjukan. Mat rapporterar ibland om det amerikanska livet, tittade på Pulp Fiction igår och tänkte att så är det där. Vad Johannes gör är mycket oklart, detta som skulle bli sommaren med papegojan, så gömmer han sig, och sin papegoja i nån sommarhet lägenhet, antar jag. I Dalby är dagarna enkla: jobb och bad. Solbränd som aldrig förr, degar med AO: juli är en bekväm exil med fullt kylskåp. Ändå väljer jag ägg&salt till lunch i minne av påskmiddag, och sena hemkomster på lördagskvällar, och äggskal i många små vita högar på det svarta köksbordet efter frukost. 

Saker som ska utvecklas

Ellen: Att vi i lördags var på stranden. Värmen i vattnet. De la Repeta. Strandförsäljarna. Den varma sanden. Tilde är en riktig säl och jag känner mig som en landkrabba i jämförelse.

Det regnade och stormade hela söndagen så vi slapp jobba. De tyska wwoofersarna var här. Vi tittade på firefly och Spanien vann.

Måndagen beskar vi olivträd och vandrade uppför berget bakom huset. Eller snarare klättrade. Sen hade några grannar barbecue som vi fick följa med på.

Igår byggde vi murar. Ingenjörskonst på hög nivå. Sedan åkte vi till byn Amposta och åt glass. Något vi äter stora mängder av var dag. På kvällen tittade vi på firefly innan vi somnade.

Vi matar djuren vid sju nästan var kväll. Det är väldigt roligt. Alla djur bli som galna av upphetsning när man kommer med mat och springer runt i cirklar.

Lovar att tjata på Tilde att skriva lite.

Bergsäventyr!!!

Ellen: mycket har hänt sedan sist. I förrigår (fredag) var jag och Tilde och vandrade i ett berg.
Det var en mödosam stigning, sådär som det är att vandra uppför. Det var fruktansvärt varmt. Vi såg en orm och iakttog den med skräckblandad förtjusning. Den var kanske en meter lång och kolsvart. Vi gick på en fårstig under lummiga träd och stannade ibland för att dricka vatten och titta på utsikten. Vi svettades som grisar - jag skulle gissa att det var mellan 35 och 40 grader.
Väl uppe fanns inga träd men väl taggiga buskar som förde ett brutalt krig mot våra ben. Vi hittade en övergiven bergsby, som blivit tvångsförflyttad av Franco. Ruiner övervuxna av grönska. Vi försökte hitta vägen vidare och irrade runt osäkra på om vi var på rätt väg.
Vi insåg att vi gått knappt en tredjedel av vägen och druckit två tredjedelar av vattnet. Tilde förföll i gnällig förtvivlan medan jag blev hysteriskt gladlynt. Ingenting spelade någon roll, vi skulle aldrig komma hem!!
Till sist började vi röra oss neråt, steg för steg kom vi närmare vårt mål. Sänkningen nedåt var brant på sina ställen, snårig men som alltid var sänkningen lättare än stigningen. Vi såg fåglar och skymtade havet innan vi kom ned till en bilväg.
Bilvägen följde vi hela vägen till de la repeta och vi var framme där fem timmar efter vi börjar vår vandring, kl 9 på kvällen. Vi tog en öl på ett kafé och oj oj oj vad snabbt den slank ner. Har aldrig varit så törstig!!!
Sen hämtade James oss vid tjugo i tio.
Dagen efter mådde vi precis så bra i benen som man kan vänta sig av två klenisar som oss.