Mallorca 2010

You know we go

where the feeling is right

You know we go

where the grove is hot

You know we go

where the feelings right

Amigos que calor

esta maquina bailando

Vamos todo a la playa

Vamos todo a gozar

VAMOS A LA PLAYA

A MI ME GUSTA BAILAR

EL RITMO DE LA NOCHE

SOUNDS OF FIESTA

BAILA BAILA HO!

BAILA BAILA HO!

BAILA BAILA HO!

neeeeejjjjj

är sjuk. jävla skit.

trodde det var allergi framkallad av snuskiga heltäckningsmattor och diverse omkringspringande möss på ub igår som spökade, men nejnej, vaknade upp idag med stela axlar och igenmurad kran. det är nu det suger lite att inte bo hemma längre, nu måste man upp och laga mat själv ändå. och ingen, INGEN som tycker synd om en. att vara hypokondrisk vid såna här tillfällen suger apdase.
 är jag en hemsk människa som liiite hoppas att jag ska smitta ner delar av (eller varför inte hela?) kollektivet också. ser framför mig hur vi sitter snoriga med varsin toarulle och rykande tekopp framför oss, tittandes på true blood (eller top model om det bara är tilde jag lyckas smitta (stor chans med tanke på att vi delar rum (undrar om jag ska gå och andas lite på henne i natt) hon kan ju liksom inte undgå mig) sjukaste tm-säsongen någonsin för övrigt (älskar parenteser i parenteser)). var var jag? jo, att ha sjukstuga i batcave tror jag kan bli alldeles lysande. en dag eller så i alla fall
hoppas jag inte sätts i karantän i skrubben för detta nu

här skulle jag på ett lite diskret sätt visa binnikermasktatueringen, fail på den, ser mest ut som smuts

(fast ni ser väl ändå hur synd det är om mig)

Nya roomies

Möt Johannes och Erik.

Här sitter vi visst och kollar på bilder från Johannes engångskamera med bilder från arvika 2009 var det väl. De delar rum och mitt liv.

På tal om armband vi vill skapa och sånt, så hittade jag det här hemma hos hanna.

En annan kärlekshistoria: I fall Pete Dunham erbjuder mig cigg.

Pete – ”Ta en ändå. Ska jag stå här och prata med dig så är det nog lika bra”

Jag – ”Ok. Tack”

Fast jag hade ju hellre velat ha det så här:

Pete – ”Ta en ändå. Ska jag stå här och prata med dig så är det nog lika bra”

Jag – ”Jag får väl ta en då. Men ska jag stå här och röka med dig är det nog lika bra att du vänder på kepsen.”

Pete – ”Jaså?”

Och sen vänder han på den och jag röker. Vi möts på mitten. Vi ger och tar. Vi är perfekt slipade pusselbitar och vi offrar oss för varandra. Jag får lungcancer för dig älskling och du ser dum ut bara för min skull.

Eftersom det var så länge sedan

får ni en länklista:

Ways Of Reading

Realtime Art Manifesto

Bookseer

Civilization

Jack Cheng

Jim Tierney

Feminism För Mig

Refuse to be terrorized

50 Things Every British Girl Should Have

Incomplete manifesto of Growth

Och så klart, min andra blogg:

http://selik.tumblr.com/

//Ällän

Bara för att en del har skaffat skägg...

... så gör vi sånt här. Grattis Gustav. Bara för att du har så fint skägg.

//ellen&mat&tilde

jag är för bra på det här med rensning

hyenorna (aka tildeellencillajosefin) kom, såg och tog åtskilliga påsar. detta blev kvar:
alla skor i storlek mina fötter (37-38 that is) (gud vad lik min kusin ludde (och följaktligen farfar) jag var på denna bilden)





OBS! ingen morgonrock, varför ser det ut så? det är en stickad tröja SKÖN









rules by mary, orange rosetskärp följer nog med... om jag hittar det (misstänker att det ligger på tildes rum nånstans)



SÄTT IGÅNG OCH SLÅSS

/mathilda

jag fattar inte riktigt grejen med ert intresse för andras privatliv och er sanslösa frispråkighet

(sa anders)

Simon och ekarna är som en bok, flyter.

Lisa Ohlin ska regissera Simon och Ekarna. Bill Skarsgård ska spela Simon. Jag försöker hålla modet uppe. Gabriella från så som i himlen ska spela den vackraste människan någonsin. I och för sig så är det samma produktionsbolag som står bakom Smala Sussie. Men jag måste säga att jag är nervös ändå. Det brukar inte hända mig att jag inte vill se filmen på en bok, jag brukar tycka att det är ett effektivt sätt att förlänga nöjet och att film är underbart. Men jag önskar så att de inte skulle göra Simon och Ekarna för jag kommer gå och se den fast jag inte vill någonstans. Jag hoppas den censureras.

Sen undrar jag också varför Marianne Fredriksson inte kommer finnas med på någon av sedlarna. Vad tänkte de där?

Dekadensen är hög på nordens ark. Svensken tar ett bloss, norrmannen tar en klunk och dansken tar två. Fast djuren här är på plansch så inträdet är gratis. De har skrivit en roman om livet här, "En mugglares längtan".

Onsdags Quiz

1, Vilken kyrka vill man helst hänga i?

a) Masthuggskyrkan

b) St Johanneskyrkan

c) Oscar Fredriks kyrkan

2, Vad läser vi högt just nu?

a) Amerikansk 60-tals lyrik

b) Sci-fi

c) Twilight-ripoff

3, Vem är det mest synd om?

a) Ellen

b) Tilde

c) Mathilda

4, Är Fredrik Lindström gift?

a) Ja

b) Nej

c) Nej

Även om man räknar bort Tildes Fredriksson och Rowling äger hon

Andelen kvinnliga författare i bokhyllan:

MatMat aka FittMathilda: 20 %

SugEllen: 30%

Klen-Ätar-Tilde: 60%

Andelen Simon och Ekarna i bokhyllan:

MatMat aka FittMathilda: 0 %

SugEllen: 0 %

Klen-Ätar-Tilde: 6,5 %

Eftersom jag vann i alla kategorier tar vi en bildserie på min familj:

O'Hara - Rap (how to rime with Bel Air)

Vill du se södern gå under med flaggan I topp till ljudet av underkjolar som prasslar likt änglavingar?

Är du svag för silhuetter? Tycker du också att klänningen aldrig kan bli för vid eller midjan för smal? Är du också en sådan som inte inser vad du har förens det är förlorat? Att ju pampigare desto bättre är det? Älskar du solnedgångar? Slavar? Gör du mycket för sakens skull? Drömmer du om den gamla goda tiden, den som nu är borta med vinden?

Då kommer detta vara den underbaraste nyheten. Det är nämligen så att cinemateket ska visa BORTA MED VINDEN. Filmernas film. Cinemateket visar alltså gamla filmer, filmer som inte har premiär, på bioduk i Göteborg, Malmö och Stockholm. De brukar ha lite olika temaserier som en viss regissör eller land eller så, plus att de har serien "publikens väl" där man kan maila in och önska filmer. Så jag skrev ett rörande brev om hur gärna jag ville se filmernas film på bio, flipped-turned my life upside down. OCH DE SKA VISA BORTA MED VINDEN! Jag är så lycklig. Nu kan jag antagligen inte ta på mig hela äran då de säkert får in mängder av gone with the wind - önskningar varje år, för det är ju den alla vill se.

CINEMATEKET i samarbete med TILDE DAHL

presenterar stolt

i Göteborg den 3 maj 18.00

i Malmö den 16 april 14.00

i Stockholm den 5 mars 16.00 och 13 mars 16.00

Ses där?

Was that a terrorist attack? What happened here? Welcome to match-day madness. Tottenham was in town last night

Så brorsan tog tvn när jag skulle titta på 20-talet. Jag skulle ju vara kär i Jack hela helgen och sakna honom i Göteborg och tänka tänk om man fick se de sista avsnitten någon gång. Men så tvingas jag titta på Green Street Hooligans i stället.

Killen i beige rock alltså. Han är allt från äkta hälft till stilförebild. Jag vill ha honom (i andra hand va honom).

Förlåt för alla gånger jag sagt och tänkt att snagga sig är/var en dålig ide. Jag fattar var ni vill.
Vad gör jag i Göteborg? Det är ju London man ska va i. Skitsamma att Pete säger att Tottenhams firma (och lag?) suger. Man behöver inte ens vara bra på att slåss, räcker med att man tål stryk bra. Vilket jag gör som ni alla vet. Engelsk engelska är ändå så sjukt bra och jag gillar öl. Och fan vad bra jag ska bli på biljard. Annan kul grej med filmen är att en kille (killen längst till vänster i bilden ovan, Bovver) ser ut som Anders/Staffans storebror och eftersom jag redan har planer på hur jag ska se ut i vår så kan han få ta klädstilen, funkar ju uppenbart.

Varför ska Ebba von Sydow alltid ha hand om kungahuset? När jag finns?

Prinsen - Röker du?

Jag - Nej, jag håller mig till frukt.

Prinsen - Aha, för c-vitaminen?

Jag - Nä?

Prinsen - Men du gör rätt i att avstå, rökning är en dålig vana.

Jag - Fast det är ju farligt att få c-vitaminbrist också.

Prinsen - Skörbjugg och sånt ja.

Jag - mm

Prinsen - I så fall här ta en cigg för hälsans skull. Jag bjuder.

Jag - Tack

Prinsen - ……

Jag - *inandning*

Prinsen - ….

Jag - *utandning*

Prinsen - Igår tittade jag och Vickan på en serie som heter Misfits. Så jävla ball. Asså den är så äckligt bra. Har du sett den?

Jag - Ja

Prinsen - Handlar om en gäng brittiska ungdomar som har samhällstjäns. Så kul, så kommer det en storm. Man kan egentligen inte bestätta vad den handlar om utan att avslöja.

Jag - Jag har sett den

Prinsen - Nathan, en kille där, man älskar honom. Vill du kanske se lite med mig?

Jag - Men jag har ju sett den

Prinsen - Jaha

Jag - mm

Prinsen - Jaha… men eller hur är den bra?

Jag – Ja

Sen blir det bara så att vi står hand i hand vid stranden och ser ut över gryningen. Han läger sin arm om mig och jag lutar mitt huvud mot hans axel. Långt där borta syns ett segel och jag tänker att vilken tur att jorden är rund för då kan jag inte trilla ifrån dig. Han lovar att fråga Drottning Margareta om hon vill sjunga på vår förlovningsfest.

Vi pratade lite om vikt på festen igår, så jag tänkte berätta lite om mig själv.

Jag brukade vara smal som en värja; nästan bräcklig.
En gång tog en kille tag om min handled och frågade "Är du alldeles säker på att du inte har anorexia?". På en lektion i högstadiet då vi jobbade om sex och kärlek skulle vi skriva en lista över saker vi letade efter i en partner. En kille som satt vid mig skrev smal. Sen tittade han upp på mig och la då till men inte för smal på listan. Jag hade alltid alltid kofta för att inte visa att mina överarmar är smalare än underarmarna.
De fina flickorna brukade sucka och säga ‘Den som hade din kropp’.
Jag åt ofta väldigt lite, ibland kunde jag bara äta frukt och grönt. Allt annat kändes omöjligt. I valet mellan man jag inte tyckte om och ingen mat alls vann ingen. En gång åt jag bara pizzasallad till lunch och cyklade till sandtaget för att bada. När vi höll på att cykla hem igen så var jag tvungen att stanna och vila.
När jag sträckte mig såg man min ryggrad, min rumpa helt utan daller och mina revben kunde räknas.

Jag ville inte äta för lite, att mina revben skulle synas, men det blev så lätt så.

Nu är jag smal fast mjuk. För jag började välja mat framför att låta sin kropp härdas, leva på inget. Det liksom bara gick att äta en dag. Man kan inte räkna mina revben och min mage är inte platt och mina lår har full med bristnings-ränder.
Men ibland önskar jag att jag vore tillbaks till den tiden då flickorna avundsjukt såg på mig och sa ‘Den som ändå hade din kropp’.

Det händer så himla sällan nu. Nu har jag bara en vanlig kropp. Och någonstans kan jag ändå, trots att jag vet att det inte var så jävla kul alls, längta tillbaks till deras beundran. För då var jag ändå lite speciell; Ellen, hon den smala.

Jag fick gå till skolsköterskan och väga mig vart år. Och alla mina vänner tyckte det var sjukt elakt att jag var behandlad så. Jag var ju liksom inte sjuk. Jag räknade inga kalorier, jag trodde inte jag var tjock. Och vadå för smal, jag var ju snygg tyckte vännerna; glipa mellan låren och storlek 32 satt nästan löst.
Jag blir så arg.
För det är så sjukt. Det är så sjukt att för att vara snygg ska man ha alldeles för lågt bmi och ständigt svag för att man inte äter. Och det är så sjukt att ingen någonsin såg det som ett problem, inte mina föräldrar, inte mina vänner, inte mina lärare. "Hon växer ur det" sa föräldrarna och lät oron glida iväg utan några "det är bara naturligt". Bara skolsköterskan märkte, och hon visste vi ju var elak. Inte ens jag fattade.

Jag var svag, jag hade kofta för att slippa visa armar, jag åt bara pizzasallad. Men jag visste ju som alla andra att jag inte var något problembarn. Jag hade ju inga anorexiasymtom. Ibland åt jag till och med jättemycket. Bara inte oftast.


"Mår du bra Ellen?" frågade folk.
"Ja! Klart jag mår bra." sa jag, drog koftan längre ner över armarna och vi trodde på det även om vi egentligen visste bättre.

"Mår du bra?" frågar vi modellen.
"Ja! Klart jag mår bra." svarar hon och vi tror på det även om vi egentligen vet bättre. Det är klart hon mår bra, hon är ju smal.

Jävla förbannade skitvärld.

Hemma igen

Första dagarna i storstaden 2011





Jag och Mat är party och Kenny och Toki är ännu mer party!







Här har ni helgen i korthet. Och en video som tydligen är grejen i Oslo at the moment. De norska gutterna var ute efter hämd.







och så lite bilder:

















tack å hej/tosen takk