För att dryga ut mitt liv läser jag en kvällskurs i världslitteratur, text, tolkning och översättning i postkolonialtid. Det är jag och en rektor, två opublicerade författare, en gammal dam och en gammal herre som har tid över, sju bibliotekarier, en som studerar på halvtid till bibliotekarie, en finlandsvensk, en egenföretagare och tolv som studerar (alternativt tagit examen i) litteraturvetenskap. Jag som enda ungdom och inte litteraturvetare presenterade mig och skämtade, härmade de andra pyttelite, om detta och den enda som skrattade var läraren. Inte för att jag känner gruppen hyser något agg mot mig nu eller så men samtidigt borde jag inte fjanta mig utan vidare. Annat dumt jag gjorde var att när någon sa att de ville öppna ett förlag (på genus och någon frågade vad folk ville göra sen, som tur var gick det inte så långt att jag sa delfinskötare) och jag utropade sjukt högt "Va vill du bli egenföretagare?!" efter att ha varit tyst en stund. Minns inte varför jag tyckte det var värt att skrika, sen bablade jag en stund om "oj egna arbetstider jobbigt mycket ansvar vetu och allt pappersarbete har jag hört" men det förvärrade nog saken mest. Inte för att de heller hatar mig men samtidigt..
...poängen är att alla som läser litteratur hamnar på kvällskurs om postkolonial teori i världslitteratur bli bibliotekarier. Mat har en ljuv framtid för sig!
//Tilde
håhå åh. jag saknar er lite.
SvaraRaderadet är sånt man tror bara händer på film
SvaraRadera